I går sjöng näktergalen : en sann berättelse om kärlek och alzheimer / Eivor Martinus.

Jag har sällan läst en bok som berört mig så djupt. Eivor Martinus skildrar med stor närhet och värme livet efter att hennes make, Derek, fått en Alzheimer-diagnos. Hon beskriver den gradvisa nedbrytningen och förlusten av den person hon en gång gifte sig med och bildade familj. Tillsammans bjuder de motstånd och försöker bromsa den oundvikliga nedbrytningen. Hon återger såväl dråpligheter och kärleksfullhet som ångestfyllda stunder. Länge försökte de att föra ett så normalt liv som möjligt, och även efter att Derek inte längre visste vem hon var, försökte hon behålla honom i hemmet med hjälp av vänner och assistenter så länge som möjligt. När hon själv, vid ett tillfälle, blev sjuk och sängliggande, satt han vid hennes sängkant och frågade ”Har du ingen fru?” När svaret blev nekande, tyckte han synd om henne för ”fruar tar hand om en” – vilket vackert betyg. Trots det obevekliga slutet finns hela tiden en kärlek och en värme som genomsyrar hela boken – en mycket läsvärd bok.